Lifeline - GPS

Under långa perioder ritade den japanske konstnären On Kawara in sina dagliga promenader och taxiresor på kartor över städer i världen han rörde sig i. Förflyttningarna representerades av en röd linje, vars uttryck och utsträckning på ett effektivt sätt och i en bild sammanfattade en dags rörelsemönster och händelser ­ ett porträtt av en dag i ett liv.

Under ett år tecknar Mikael Lundberg en karta över vardagens liv och avvikelser genom att bära en GPS-mottagare som var tionde sekund registrerar den geografiska positionen. De stunder han befinner sig utomhus och inom räckhåll för minst tre av de 28 satelliter som den amerikanska försvarsmakten ställt till mänsklighetens förfogande. GPS-systemet (Global Positioning System) bygger på en exakt tidsmätning av den tid det tar för en signal att sändas från en satellit och nå en mottagare på jorden. Informationen som sänds ut från satelliten och som ligger till grund för positionsbestämningen, utgörs bland annat av tid och datum, satellitens specifika ID, status och var den befinner sig vid en given tidpunkt. När GPS mottagaren fått uppgifter från tre satelliter är det möjligt att beräkna den aktuella positionen, och en koordinat fastställs. Ur de täta mätningsintervallerna på tio sekunder ackumuleras varje dag en avsevärd mängd data, som tankas in i en dator vilken omvandlar materialet i siffror och parametrar uttryckta i longitud, latitud, altitud, tid och datum. Under två månader registreras positioner motsvarande 3000 utskrivna A4-ark, som inte bara är en påtaglig mängd papper, utan som också bildar en mycket konkret volym information om Mikaels liv. Bakom den oöverskådliga mängden siffror döljer sig en människas rörelser, möten, handlingar och tankar.

Rådatan omsätts i en bild, en karta, där valet av representation blir avgörande för vår förståelse och tolkning. Kartor är ju aldrig spegelbilder av verkligheten eftersom kartproducentens prioriteringar, val av perspektiv och skala styr vilken information som bilden kommer att förmedla. Skulle till exempel varje mätnings-intervall motsvaras av en kryss, vore det möjligt att bilda sig en uppfattning om förflyttningens hastighet utifrån koordinaternas varierande avståndsförhållande till varandra.

De bilder som återges i mindre skala, där de mest frekvent uppsökta platserna framträder som intensiva svarta områden, ger intryck av att rymma en koncentration av aktivitet, utan synliga spår av enskilda rörelser. Vad som utspelar sig i de dunkla fälten är lika intresseväckande som vad som pågår under de perioder där linjen tvärt upphör och Mikael träder utom räckhåll för satelliternas kontroll. Medvetenheten om att alltid vara under uppsikt föder givetvis en parallell medvetenhet om den tid man i n t e  är under observation. Ett ständigt pågående växelspel mellan av och på, närvaro och frånvaro.

De faktiska geografiska platser som ligger till grund för bilderna är inte av betydelse. Av större värde är de jämförelser som kan göras mellan olika sorters miljöer och beteenden. Betraktar man bilderna från Stockholms innerstad och Långviksskär i Stockholms skärgård, där Mikael vistades i somras, ser man hur det urbana rörelsemönstret genererar en starkare visuell intensitet och att kartans teckning av vardagen på en skärgårdsö överensstämmer väl med verklighetens betydligt mycket stillsammare liv. Förändrade beteendemönster sätter också tydliga spår. I båtfärdernas linjer framgår hur Mikaels djärvhet tilltar och hur han för varje tur vågar sig närmare land, med allt mer reducerade marginaler. En aspekt på en tillvaro där varje rörelse registreras ligger i kalkylerandet av framtida linjer och i den förväntan som uppstår inför resor som sannolikt kommer att generera en vacker linje.

Detta årslånga beting och intima förbund med en GPS mottagare väcker många frågor om ritualer och hur ett föremål som appliceras på kroppen inverkar praktiskt och mentalt på det dagliga livet. Batterier skall laddas, information skall tömmas och det närmast symbiotiska livet med mottagaren skapar med tiden också ett beroendeförhållande, på ett såväl fysiskt som psykiskt plan. Den kroppsliga kopplingen till GPS mottagaren, som Mikael genom en sladd är sammanlänkad med, för tankarna till den taiwaneiske konstnären Tehching Hsieh, som under ett av sina årslånga projekt tillbringade tjugofyra timmar om dygnet sammanbunden med en och samma, till en början, främmande människa.  I båda dessa mycket specifika utforskanden av övervakningens mekanismer aktualiseras inte bara frågor om integritet och kontroll, utan även det mänskliga behovet av att vara sedd och dokumenterad.

Det torde inte vara långsökt att betrakta Mikaels undersökning som ett självporträtt av ett år av livet. I det tidigare verket Lifetimer, som sekund för sekund räknar ner den statistiskt beräknade återstoden av hans liv, tecknas en digital livslinje - ett självporträtt i sekunder. Om Lifetimer gör oss uppmärksamma på konstnärens hypotetiska dödsdag, följer vi genom GPS mottagaren hans fysiska förflyttning var tionde sekund. Genom rörelsen tecknas simultant en personlig karta och livslinje, en Lifeline.

Pia Kristoffersson
Chef för Konstcentrum i Gävle

Artikel publicerad i tidskriften Glänta 3-4 2002

© Mikael Lundberg