Tiden och olika sätt att beskriva den på har alltid varit en viktig del av Mikael Lundbergs konstnärskap. Man kan uppfatta det som en serie ständigt återkommande försök som bär på en implicit frågeställning: hur bär vi oss åt för att beskriva tidsförlopp, går det att visa fram tiden i renodlad form på något sätt eller måste vi använda oss av olika fysiska hjälpmedel. Han använder till synes ganska enkla och vardagliga föremål eller händelser i vilka han upptäcker möjligheter att spegla tidens gång. Han har i en rad verk utfört ett slags dokumentationer av materiens gradvisa förfall, något som kallats en sönderfallets estetik. I samband med dessa verk har begreppet entropi använts, en term han lånat från thermodynamiken. Entropin motsäger bilden av en mekanistisk världsuppfattning, och hävdar istället en följd av oåterkalleliga lägen där varje enskilt tillstånd i denna process också är unikt. Lundberg beskriver dessa dokumentationer som ”ett slags skrift, ett partitur eller ett bibliotek, där varje del bekräftar en hel process, en riktning.”

Verket Krossad tid, finns! av Mikael Lundberg består av fyra olika filmer tagna vid fyra separata tillfällen från ett tåg på väg mellan Göteborg och Stockholm. Kameran har placerats längst fram och längst bak i tåget, och rakt ut åt höger respektive åt vänster i förhållande till tågets färdriktning. Resan mellan städerna tar 3 timmar och 3 minuter och hela resan är filmad i en enda tagning vid varje tillfälle. I redigeringsarbetet har konstnären sedan ökat hastigheten maximalt på samma sätt i alla filmerna. För att ytterligare öka hastigheten är alla fyra filmerna sedan symmetriskt nedklippta, vilket resulterat i en extremt visuell komprimering och en visningslängd på c:a 3 minuter och 40 sekunder. Ljudet, som lagts på i efterhand och är detsamma för alla filmerna, består av sju strofer skrivna av konstnären själv. Varje strof har lästs in av hundra olika människor för att sedan multipliceras hundra gånger i datorn. Rösterna bildar en komplex ljudmatta som på ett intressant sätt förstärker hastigheten och flödet av bilder.

I det färdiga verket går resan med en oerhört hög hastighet genom ett landskap, där järnvägsspåren i två av filmerna fungerar som stöd, något att hålla fast blicken mot i det flöde av bilder som sköljer över betraktaren. Utan denna möjlighet hade bilden blivit mer abstrakt och det hade varit svårt att uppfatta de detaljer som snabbt passerar. I de andra två filmerna är bilden just abstrakt, som ett rörligt måleri som hastigt rör sig i en bestämd riktning. I Krossad tid, finns! är det som om konstnären försöker vända på förhållanden han betonat i tidigare verk: det är inte längre en serie tillstånd som skall dokumenteras till en presentation bredvid varandra, utan en serie som komprimeras i fyra olika versioner till ett enda tillstånd, att beskriva sträckan mellan städerna i ett enda moment. Det är hastigheten som blir den bärande idén. Strävan efter att varje moment i en tidsföljd försvinner med en sådan hastighet att endast ett moment blir kvar, en implosion av tiden. Att krossa en tidssekvens på drygt tre timmar, en resa mellan Göteborg och Stockholm, och sätta ihop den till något som är en enda enskild händelse.

Magnus Jensner
Chief Curator, Dunker Culture Center, 2001