 |
Under långa perioder ritade den japanske konstnären On Kawara in sina
dagliga promenader och taxiresor på kartor över städer i världen
han rörde sig i. Förflyttningarna representerades av en röd linje,
vars uttryck och utsträckning på ett effektivt sätt och i en
bild sammanfattade en dags rörelsemönster och händelser ett
porträtt av en dag i ett liv.
Under ett år tecknar Mikael Lundberg en karta över vardagens liv och
avvikelser genom att bära en GPS-mottagare som var tionde sekund registrerar
den geografiska positionen. De stunder han befinner sig utomhus och inom räckhåll
för minst tre av de 28 satelliter som den amerikanska försvarsmakten
ställt till mänsklighetens förfogande. GPS-systemet (Global Positioning
System) bygger på en exakt tidsmätning av den tid det tar för
en signal att sändas från en satellit och nå en mottagare på jorden.
Informationen som sänds ut från satelliten och som ligger till grund
för positionsbestämningen, utgörs bland annat av tid och datum,
satellitens specifika ID, status och var den befinner sig vid en given tidpunkt.
När GPS mottagaren fått uppgifter från tre satelliter är
det möjligt att beräkna den aktuella positionen, och en koordinat fastställs.
Ur de täta mätningsintervallerna på tio sekunder ackumuleras
varje dag en avsevärd mängd data, som tankas in i en dator vilken omvandlar
materialet i siffror och parametrar uttryckta i longitud, latitud, altitud, tid
och datum. Under två månader registreras positioner motsvarande 3000
utskrivna A4-ark, som inte bara är en påtaglig mängd papper,
utan som också bildar en mycket konkret volym information om Mikaels liv.
Bakom den oöverskådliga mängden siffror döljer sig en människas
rörelser, möten, handlingar och tankar.
Rådatan omsätts i en bild, en karta, där valet av representation
blir avgörande för vår förståelse och tolkning. Kartor är
ju aldrig spegelbilder av verkligheten eftersom kartproducentens prioriteringar,
val av perspektiv och skala styr vilken information som bilden kommer att förmedla.
Skulle till exempel varje mätnings-intervall motsvaras av en kryss, vore
det möjligt att bilda sig en uppfattning om förflyttningens hastighet
utifrån koordinaternas varierande avståndsförhållande
till varandra.
De bilder som återges i mindre skala, där de mest frekvent uppsökta
platserna framträder som intensiva svarta områden, ger intryck av
att rymma en koncentration av aktivitet, utan synliga spår av enskilda
rörelser. Vad som utspelar sig i de dunkla fälten är lika intresseväckande
som vad som pågår under de perioder där linjen tvärt upphör
och Mikael träder utom räckhåll för satelliternas kontroll.
Medvetenheten om att alltid vara under uppsikt föder givetvis en parallell
medvetenhet om den tid man i n t e är under observation. Ett ständigt
pågående växelspel mellan av och på, närvaro och
frånvaro.
De faktiska geografiska platser som ligger till grund för bilderna är
inte av betydelse. Av större värde är de jämförelser
som kan göras mellan olika sorters miljöer och beteenden. Betraktar
man bilderna från Stockholms innerstad och Långviksskär i Stockholms
skärgård, där Mikael vistades i somras, ser man hur det urbana
rörelsemönstret genererar en starkare visuell intensitet och att kartans
teckning av vardagen på en skärgårdsö överensstämmer
väl med verklighetens betydligt mycket stillsammare liv. Förändrade
beteendemönster sätter också tydliga spår. I båtfärdernas
linjer framgår hur Mikaels djärvhet tilltar och hur han för varje
tur vågar sig närmare land, med allt mer reducerade marginaler. En
aspekt på en tillvaro där varje rörelse registreras ligger i
kalkylerandet av framtida linjer och i den förväntan som uppstår
inför resor som sannolikt kommer att generera en vacker linje.
Detta årslånga beting och intima förbund med en GPS mottagare
väcker många frågor om ritualer och hur ett föremål
som appliceras på kroppen inverkar praktiskt och mentalt på det dagliga
livet. Batterier skall laddas, information skall tömmas och det närmast
symbiotiska livet med mottagaren skapar med tiden också ett beroendeförhållande,
på ett såväl fysiskt som psykiskt plan. Den kroppsliga kopplingen
till GPS mottagaren, som Mikael genom en sladd är sammanlänkad med,
för tankarna till den taiwaneiske konstnären Tehching Hsieh, som under
ett av sina årslånga projekt tillbringade tjugofyra timmar om dygnet
sammanbunden med en och samma, till en början, främmande människa. I
båda dessa mycket specifika utforskanden av övervakningens mekanismer
aktualiseras inte bara frågor om integritet och kontroll, utan även
det mänskliga behovet av att vara sedd och dokumenterad.
Det torde inte vara långsökt att betrakta Mikaels undersökning
som ett självporträtt av ett år av livet. I det tidigare verket Lifetimer, som
sekund för sekund räknar ner den statistiskt beräknade återstoden
av hans liv, tecknas en digital livslinje - ett självporträtt i sekunder.
Om Lifetimer gör oss uppmärksamma på konstnärens
hypotetiska dödsdag, följer vi genom GPS mottagaren hans fysiska förflyttning
var tionde sekund. Genom rörelsen tecknas simultant en personlig karta och
livslinje, en Lifeline.
Pia Kristoffersson
Chef för Konstcentrum i Gävle
Artikel publicerad i tidskriften Glänta 3-4 2002
|
